Fredagar är bara vanliga dagar dom med

Det har jag kommit på idag.
Dom brukade ju kännas kul för att det kom helg, men så kan man ju inte känna förrän det närmar sig att sluta på jobbet. DÅ är fredagar bra. Annars är det ju faktiskt bara en vanlig dag, visserligen med gott fika här. Det är bra. Fika är gott.

Jag funderade lite på väg från bilen hit på när allt blev såhär tråkigt..

Igår flyttändrade jag och numer är jag sambo med flickvännen, det är kul som fan! Inget tråkigt med det, utan det jag tänker på är den jobbrelaterade vardagen.

När jag började på hos min nuvarande arbetsgivare -vi kan kalla den för offentlig arb. plats A- så var allt kul med ett jobb.
Hade gått arbetslös i drygt två år, inte kul när man är sisådär 20..
Då va jobbet kul, hade en gammal polare - vi kallar honom Oskar - som arbetskamrat, skitbra! Vi delade samma intressen, samma musiksmak, hade skrivit ett zine för massa år sen och vi kodade bägge två.
Sen kom och gick sommaren, han började plugga..
Under hösten kom en ny kollega, vi kan kalla honom Pelle.
Vi hade kul som fan i helldesk vi också.
Han gillade Unix, CLI och hade samma humor som mig, dock skiljde sig musiksmaken, men sånt är ju inte hela världen.
Då var jobbet fortfarande kul, vi körde wargames tillsammans och skrattade.

Nånstans framåt efter den sommaren som följde så dog nåt.
Jag känner inte längre en tillräcklig tillfredsställelse av att hjälpa gamla tanter med deras datorproblem.
Dom få gångerna man nu gör det nuförtiden.
Annars kör man ju mest runt med grejer. Logistik kallas det. Sånt kan andra jobba med!
Idag är en såndär dag när jag inte ens vill ta i skiten som slängs till mig.
Känner mig intellektuellt förruttnad på nåt sätt.
Förr i tiden sysslade jag med Unix och programmering och var glad.
Nu installerar jag HP Business Inkjet 1000 och byter lösenord åt folk, på en spännande dag.
Men det är ju lite som chiefen råkade försäga sig om på lönesamtalet när det gällde min fråga om att göra mer och bli integrerad i en driftgrupp här "Dom vill ha nån som bidrar med nåt" nu menade han ju kompetens utifrån och ingen dom ska lära.
Men han slog huvudet på spiken för precis så känner jag om min situation här!
Sen har det väl inte kännts bättre sen det samtalet direkt när man hörde det från nån annan, men saken är ju som den är.

Bara 49 minuter kvar till fika nu.
48 minuter.

Ska gå och drägga lite vid kaffekokaren en stund.
47 min, livet går framåt på sitt egna elaka sätt i varje fall!
44