Marilyn Manson
Detta blir del ett av ett par bokrecensioner jag velat få ur mig ett längre tag.
Boken är en autobiografi skriven av Neil Strauss tillsammans med Brian Warner (Marilyn Manson).
Den kom ut 1999 och har sedan dess även kommit som pocket i ett par omgångar, dock är det mycket intressanta bilder i den så jag föredrar helformatsutgåvan.
Handlingen börjar raskt när Brian är ung och redan efter något kapitel har man läst fler underligheter än i en del hela skönlitterära böcker. Men det gör inget. I mina ögon är det just därför boken är intressant. Samma sak när det under hans karriär har gått dåligt, sakta eller rent av bakåt är det synnerligen intressant att läsa om hur han hanterar detta. Det enda långsamma i boken blir följaktligen ett par kapitel där det går bra och relativt problemfritt för honom och bandet.
Men det behöver ju lite utrymme med.
Här märker man dock att boken har några år på nacken, den kunde gärna haft ytterligare nåt kapitel med lite nyare händelser..
Oavsett avsaknaden av mer sentida händelser känns det som att boken ger en bra uppfattning av hur hans barndom påverkade honom och slutligen drev honom mot att formas till den han idag är. Det ger enligt mig en hel del ökad förståelse för honom som person och sakerna han tar sig till.
En annan sak jag reagerade över när jag läste boken var att genom alla drogerna, dekadensen och konflikterna (både med sig själv och andra) framträdde en otroligt driven karaktär som alltid haft målet satt och klarat av att prioritera förverkligandet av det. En sån sak i en sån här historia är faktiskt svårt att inte bli imponerad av.
Det är även intressant att läsa turnédagboken i slutet av boken. Den tar upp ytterligheter och bisarra händelser blandat med mängder av droger och underliga sexakter..
Boken på det hela är enligt mig väldigt läsvärd, även för de som inte gillar Marilyn Mansons musik. Med tanke på hur svår den var att lägga ner utöver allt annat jag tagit upp så måste jag ge den 5 av 5 i betyg!
ISBN 0060987464
Köp tex på bokus.com
Som lyssning till funkar Eat me, Drink me utmärkt. Mörk långsam och plågad.. (cdon)
Andra bloggar om marilyn manson, the long hard road out of hell, eat me drink me, bokrecensioner
måndag, augusti 11, 2008
The long hard road out of hell
Postat av sner0 kl 22:39
Labels: litteratur, musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar